I torsdags så lämnade min morfar jordelivet, lugnt och stilla och evigt saknad men alldeles för tidigt! Morfar va för de flesta känd som Kalle på Rösta, han har alltid funnit där för oss alla, glad och alltid med en hjälpande hand. Jag bodde hon morfar o mormor under ett år och morfar ställde då alltid upp, körde till o från stallet i ur o skur, hämtade tidningen på morgonen, såg alltid till att de fanns rostisar, messmör och mjölk hemma och massa mer.
Cancer är en fruktansvärd sjukdom som först tog farfar och nu morfar ifrån oss. Jag kommer komma ihåg de båda som de glada och pigga personer de va och jag kommer alltid sakna dem oerhört mycket. Först fick himlen en vacker stjärna och nu har den fått ytterligare en lika vacker stjärna och de kommer alltid finnas i våra hjärtan. Nu tar de hand om varandra och ser till oss alla som är kvar, farfar rökandes på sin pipa och morfar visslandes.
Jag älskar er 