Dansk/Svensk Gårdshund

Gårdshund, Skånsk terrier, Råttehund och Skrabba - kärt barn har många namn

Zelda, foto Lena Johansson

Historia
Den Dansk/Svenska gårdshunden, den skånska terriern, skrabba eller råttehund som den tidigare har kallats, är en av Sverige och Danmarks riktigt gamla hundraser. Under flera århundraden har den funnit på gårdarna i Södra Sverige och Danmark där den fungerat främst som råttfångare, den är mycket effektiv i sin jakt på smågnagare och även i dag fungerar många gårdshundar som råttjägare på gårdar. Rasen har sedan gammalt även använts som väktare, vallhund, till sällskap och som jakt och grythund. Den har kort sagt varit en naturlig del av ”interiören” på en sydsvensk bondgård.
Hur gammal rasen egentligen är vet man inte, vissa menar att den stammar ända från vikingatiden medan andra talar om hundratals år. De man vet med säkerhet är att gårdshunden var mycket populär utifrån de många avbildningar på målningar och fotografier från 1800-talet och tidigt 1900-tal som har hittats. Men redan på vissa målningar från 1400-talet förekommer hundar som liknar dagens Dansk/Svenska gårdshundar.
Gårdshunden har troligtvis sitt huvudsakliga ursprung dels i pincherraserna och dels i de brittiska vita jaktterriers från vilka även Jack Russellterriern och Foxterriern stammar. Gårdshunden placerades då den godkändes av Svenska Kennelklubben 1987 i grupp 2 (Raser av Pincher och Schnauzertyp, Molosser samt Sennenhundar). Motiveringen till detta var främst rasens förmodade nära släktskap med pincherraserna. Många menar dock att den borde placerats i terriergruppen och andra anser att gruppen för sällskapshundar hade varit mest passande.
Gårdshunden tillhör tillsammans med Gotlandsstövaren till Sveriges genuina lantraser bland hundarna. Med lantras menas att raserna är gamla, anpassade till sin levnadsmiljö och opåverkade av intensiv förädlingsavel och inkorsningar av främmande raser. I och med det är också gårdshunden ett kulturarv, ett bit levande, Dansk/Svensk historia.

Eska, foto Lena Johansson

Rasen idag
Så som namnet skvallrar om så håller sig ofta en gårdshund just till gården och familjen. Den är trogen sina närmaste och älskat sin familj. Den älskar att hela tiden vara med och den tycker om att arbeta både fysiskt och mentalt och den kräver en ganska hög aktiveringsgrad. Gårdshunden är pigg på alla sorters äventyr, om de så är långa promenader, skid och ridturer, fjällturer osv. Att jobba älskar den, agility, spår, sök lydnad, freestyle osv, inget uppdrag är för stort för att testa på för en gårdshund! Den har även ett bra balanssinne som gör att den även fungerar bra som ”besättningsman” på segel eller motorbåten. Trots att rasen är liten i formatet och ser söt ut är det alltså en ganska krävande hund, som inte alltid passar som ”förstahund”.
När de väntas vila vill gårdshunden ha kroppskontakt o kryper gärna ner under täcket i sängen. De flesta gårdshundar jag själv känner till är morgontrötta, sover gärna långt fram på förmiddagen.  De älskar även solen och kan ligga i njuta i solens värmande o sköna strålar både länge och väl.
Valphög hos Benzelias, foto Lena Johansson
Gårdshunden trivs inte i ensamhet, faktum är att den ogillar ensamhet mer är de flesta raser. Gårdshunden går ofta bra ihop med övriga djur i familjen och känner sig tex hemma i stallet, där den kanske kan hitta en råtta eller mus.
Idag är de inte så många gårdshundar som används inom jakten, även om de förekommer, framför då allt i jakt på rådjur och hare men även inom älgjakt. Många gårdshundar är dock inte intresserade av vilt, även om jaktlusten efter ”det som rör sig” naturligtvis finns. Avel för jakt är heller inget som i dagsläget förespråkas av varken rasklubben eller huvuddelen av de aktiva uppfödarna. Tvärt om gör kraven från dagens moderna samhälle många gånger jaktlust efter vilt till en nackdel.
Idag finns gårdshundar utspridda i Norden men även på vissa ställen i Europa och USA. De finns specifika rasklubbar i Sverige, Danmark, Norge och USA.

Siri, foto Jessica Jonsson

Mentalt
Gårdshunden är väldigt pigg, alert, vänlig och lättlärd. Många som ser en gårdshund tänker direkt på en Jack Russel, men skillnaden är stor mellan de olika raserna, framförallt så är gårdshunden mycket mildare i sättet överlag.
Gårdshunden fungerar mycket bra med andra hundar av olika raser och umgås särskilt bra med hundar ur samma ras, ofta märker en gårdshund på lång väg om de är en rasfrände i närheten.
Eftersom gårdshunden är en utpräglad väktare så slår den omedelbart larm om främlingar kommer in på dess område. Den bildar snabbt revir varför den ofta larmar också när utomstående närmar sig tex fikaplatsen, träningsområdet osv. I övrigt är det dock inte en skällig ras, utan tvärt om relativt tyst, många har dock kuttrande ljud för sig när de kommer till bus och lek.
Zelda, Elliot & Ipsi, foto Lena Johansson
Gårdshunden älskar ofta barn, men den är liksom med andra raser vad man gör den till. De finns berättelser om gårdshundar som förr i tiden följde barnen till skolan för att sedan troget vänta tills skoldagen var slut o då följa barnen hem.
Inom många raser märks en tydlig skillnad mellan tikar och hanhundar men inom gårdshunden märker man knappt någon skillnad på de olika könen mentalt sett.

Utseende
Gårdshunden är liten och kompakt, nästan med en kvadratisk kropp, mankhöjden ligger på 34-37 cm hos hanarna och 32-35 cm hos tikarna. Gårdshunden är ofta sent utvecklad i kroppen, den växer ofta på höjden tills den är knappa 1 år och på bredden tills den är runt 3 år. De finns både lite mer högställda och lågställda hundar. Gårdshunden är ofta ganska kraftig och muskulös sett till sin storlek.
Pälsen är släthårig och vit ska vara den mest dominerande färgen. Gårdshunden finns i många olika färger men vanligast är trefärgad med vitt, svart och brunt samt tvåfärgad med vitt och rött, men även viltfärgad, vit och gul osv förekommer.
Huvudet på en gårdshund är litet och trekantigt med saxbett. Öronen kan antingen vara rosenöron eller viköron och gårdshunden kan födas med både lång svans och stubbsvans.

Siri, foto Jessica Jonsson

Skötsel
Då gårdshunden är släthårig behövs ingen särskild pälsvård utom vid fällning ett par gånger per år. I övrigt så är de klassisk skötsel så som klor, tänder och öron.

Douglas, foto Maria Frånlund

Hälsa
Gårdshunden klassas som en frisk och sund ras. I bland förekommer höftledsdysplasi och i mer sällsynta fall förekommer även leg perthes och pathellaluxation.
Det arbetas hårt inom rasklubben för att gårdshunden ska fortsätta vara en frisk och sund ras. Bland annat rekomenderar rasklubben endast friska djur med godkända höfter (A samt B) samt att de är exteriört godkända (1:a eller 2:a på officiell utställning) att användas i avel.

Gimli, foto Maria Kling

Till slut, tänk på att bara den Dansk/Svenska Gårdshunden som har fullständig stamtavla och är registrerad i SKK (Svenska Kennelklubben) är en äkta gårdshund, de andra klassas som blandrashundar!

Denna artikel finns även publicerad på Hundar iFokus som ras presentation.
Stort tack till Jessica Jonsson, Lena Johansson & Maria Frånlund som lånat ut sina fina bilder!